nu är jag hemkommen från turkiet.
och vilken skön vecka det varit.
förutom alla manliga turkar.
massa sol, bad och god mat.

det konstigaste med att komma hem är att jag inte är i skolan.
för första gången på jag vet inte hur många år börjar jag inte i skolan igen.
och hur konstigt är inte det?
det känns som om det fortfarande är sommarlov..
kommer det alltid att kännas så tros?

tänk dig att sitta i ett klassrum med massa klasskompisar och prata när man inte ska prata.
rita och skriva hemliga meddelanden istället för att anteckna.
längta tills man får lite mat i magen och sitta längst ner i hörnet i matsalen och njuta alldeles lagom länge.
de tre åren gick allt för fort.
för jag är verkligen inte redo än.
att bli stor.
det är jag verkligen inte.

jag kommer att hamna precis där som det står i klassboken.
på resande fot för att förhindra att föråldras.
men
jag är redo för nya äventyr.
det är jag verkligen redo för.
även om jag ibland gärna hade velat komma tillbaka till s3a och våra fina stunder ihop.
så här kommer jag världen!
hejdå!