oh, this is the start of something good.

ligger i sängen och är totalt utmattad.
jag förstår inte varför.
men jag hoppar träningen idag.

jag ligger och tänker lite på usa. förvånad?
tänk om jag inte klarar det?
tänk så lever jag inte upp till deras förväntningar?
tänk så tycker dom inte om mig?
tänk så blir det hur bra som helst?
jag har börjat packa lite smått.
fixat lite av det som måste fixas.
det blir ju en del grejer.
det är ju inte någon vanlig en veckas semester eller en månad i thailand eller grekland.
det är ju som sagt ett helt år i usa.
där man inte bara behöver ha med sig sommarkläder utan ocksåv vinter-, vår- och höstkläder.
jag har frågat runt lite och alla som jag frågat säger att de tog med för mycket kläder.
jag ska försöka att inte göra det misstaget.
misstag och misstag det enda som kan hända är att jag får skicka hem väskor med grejer under tiden.
och det kan ju vara rätt onödigt.
men det kommer förmodligen att ske ändå.
med mitt shoppingberoende.

det är nu 35 dagar kvar.
helt sjukt!
jag vet inte riktigt alls vad jag känner när jag tänker på det.
en enorm lycka
en påbörjad saknad
en aning ledsen
pirr i magen
nervositet
det är bara en bråkdel av allt jag känner.
går det går det, går det inte så går det inte helt enkelt.
det är värt ett försök.
och om jag känner mig själv rätt är detta ingen big deal.
det klarar jag lätt som en plätt.
för jag klarar ju allt.

Kram Emma


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback